Victor Estby
Gunnel Arvidsson
Bengt O Björklund
är de första poeter/ skribenter jag tänker jobba med.
Jag är poet och journalist och vill visa upp de poeter och skribenter inklusive mina egna alster på min sida.
Victor Estby har varit redaktör för Föreningen Arbetarskrivares antologier; " Skarpt läge" ( 2010, pocket 2012), " Landet som sprängdes" (2012) samt "Det arbetande folket" (2014). Han var även en av redaktörerna för antologin; " Hemlös-med egna ord" ( 2008).
Han gav med sin far ut tre ungdomsböcker i början av 2000-talet men det är som dagsverskrivare vi ska uppmärksamma!
Hans bok " Versting" (2013) är en lite farlig bok, bör inte läsas av känsliga borgare, för den är radikal och påträngande politiskt. Det är därför jag väljer att publicera en av verserna på ett annat ställe på hemsidan. Vågar du att inte läsa boken? Eller vågar du läsa det revolutionerande i hans dagsverser han plitat med sedan 1997. Han har blivit publicerad i många tidningar, både fack-dags och veckopress och till och med i Internationalen.
Victor har erhållit många utmärkelser, sök på Wikipedia och Google. Han är medlem i Författarförbundet och har nyligen erhållit Byggnads kulturstipendium 2014. Några av hans dagsverser har Fred Lane komponerat musik till och de har varit ute på en liten turné.De har bl.a framträtt på ABF i Huddinge.
Gunnel Arvidssons poesi kommer jag att bjuda på i min blogg och jag får publicera två dagsverser till av Victor Estby. Ulrika Bergmans dikter håller jag på att tonsätta och Bengt O Björklund hoppas jag alla känner till:
Kväll
Magin i en hunds plötsliga
och oundvikliga tilltro,
i en kväll som utan villfarelse
kan nämnas utan vidare,
i ett oskyddat ingrepp
av det senaste slaget,
i det som ändå utgör
den som ändå utgår.
Natten är dubbel, den som talar
har ännu inte sagt något.
Visir är ett geggigt filter,
tillbakavägen är ett misslyckande.
Månen är som störst,
september är ännu varm.
Tilltalet är något hela tiden
ändå hör hemma i ursprunget.
(C) Bengt O Björklund
En bok som följt mig genom livet är boken av Ingela Norlin som lästes av alla i mitt gäng. Mitt gäng gick på fester och drack rödvin, diskuterade lyrik och journalistik och sjöng och spelade på Västerlånggatan. Det var jag, Cecilia Klingspor och Sara som senare fick spela med Le Marc.
Vi var mods, punkare, rockstjärnor, skulle bli berömda och rika, istället hamnade vi i ett utanförskap, för kultur kan man ju inte leva på, man skulle kanske ha blivit civilingenjör....
I går såg jag en Rom med min gamla pläd som jag skänkt till dem. Natten därefter fick jag ett udda besök, men vi är vänner nu. Han spelar så bra musik så ni borde höra! Han satte in sitt chip i min tv och jag trodde tvapparaten var trasig. Han sov på min soffa. Han är hemlös med drömmar...
utan drömmar, dagdrömmar eller nattens dunkla som man glömmer bort, dör en sida av dig själv.
Min dröm var att få skriva. Att ge ut en cdskiva som jag gjorde blev så stort. Att jobba med Poetry Slam som jag ju gjort som MC eller vara ansvarig för Stockholms Stadshus 80-årsjubiléums poesiinslag med PERCIVAL var större. Eller då jag anordnade soaren på " Villa Novilla" i Romantiska förbundets regi. Att åka till Belgrad med mina dikter och få dem översatta var ett fint minne.
I framtiden jobbar jag med ett projekt som jag måste komma itu med. En död kvinnas dikter.
Helena Leijd
